Att arbeta demokratiskt i förskolan 2011-11-22

Pia Wiilliams, Ingrid Pramling är verksamma som forskare vid Göteborgs Universitet. De är eniga om att man bör fokusera mer på samlärande i skola och förskola för att främja vårt demokratiska samhälle. Forskarna menar att det blir ett hot mot demokratiseringen om man fokuserar för mycket på det individuella lärandet. De menar att barn bör lära sig att det livslånga lärandet består av både enskilt lärande men också av samlärande.

Som pedagog skapar man möten mellan olika livsvärldar. Det kan vara möten mellan vuxna och barn men också emellan barn och barn. Jag menar att man bör vara medveten om dessa ”möten” alltså skapa dem och även tillåta att de skapas. Barnsyn och människosyn är sammankopplade. Med barnsyn menar jag vilken inställning man som vuxen har till barnet som en person med förmågor, behov och intressen. Med människosyn, det vill säga hur man väljer att bemöta och se andra människor och att vara medveten kring fördomar och ha ett reflekterande förhållningssätt. Att våga ifrågasätta sina egna normer och värderingar.

 I Hillevi Lenz Taguchis bok Lyssnadets pedagogik beskriver hon att i en demokratisk förskola och skola förutsätts det att pedagogerna reflekterar över sina handlingar och är beredda att ompröva dem, dvs etiskt tänkande. Ann Åberg, förskollärare och också författare till boken menar att pedagogers barnsyn blir synligt i hennes/hans sätt att möta barnen varje dag och i alla vardagliga små händelser. Pedagogers barnsyn påverkar hur man förhåller sig till barnen, den barnsyn man har avgör även vilka sidor pedagogen väljer att se hos barnen. ” Jag kan välja en bild av barnet som kompetent och nyfiket och ha en tro på barnets inneboende förmågor och lust till att lära. Men jag kan också möta barnet med en annan bild (Åberg, 2005:59).

Jag tänker på vilken makt man faktiskt har i sitt yrke och hur man skall förvalta den väl. När vi arbetar får barnen själv välja vilken aktivitet de vill under dagen. Man försöker dela upp sig så mycket det går, vilket är vanligt inom förskolekulturen. Är det något barn som vill skapa något särskilt, försöker man få med några fler barn för att kunna gå och göra detta. Jag kan i sådana situationer uppleva att det är svårt att ta hänsyn till varje barns önskemål och behov. Detta gör att man ibland bli frustrerad, för att man har så mycket tankar och funderingar som man skulle vilja göra men som aldrig hinns med.

När vi arbetar temainriktat utgår vi alltid ifrån något barns eller barngruppens intresse.

Det är inte alltid vi väljer att bryta för samling, om man märker att de är inne i leken.

Jag menar att skall man ha samling bör det finnas en tanke bakom, man skall inte göra det för att man alltid har gjort det. 

Men jag kan också tycka att ta barnens reaktioner på allvar bekräfta dem, stödja dem och uppmuntra dem är att arbeta etiskt och demokratiskt. Genom att möta barnen respektfullt är att ge en bild av att de får och kan vara som det är…

 Hur tänker ni kring att arbeta demokratiskt i praktiken på er förskola??