ETT ÄVENTYR I TROLLHÄTTAN

Bilderna är tagna från boken Hundertwasser av Harry Rand.

                                      

Att skulpturerna i hönsnät till sammans med min kära basgrupp.

I torsdags var det min tur att presentera min arbetsplats. Förskolan, där jag arbetar, ligger i Trollhättan och det var jättekul att så många kunde komma, eftersom det är cirka 10 mil enkel resa för dem att köra.  
Uppgiften för träffen var att imitera, återskapa och nyskapa. Jag kom på iden att låta sig inspireras av bildkonstnären, formgivaren och arkitekten Hundertwassers fantastiska bilder.

Alla i basgruppen fick välja en bild av hans konstverk och låta sig inspireras, för att sedan återskapa sin känsla eller tanke genom att forma "den" i hönsnät. Det som vi skapande i hönsnät blev då ett nyskapande.  Jag ville arbeta i ett tredimensionellt material för att sedan klä in i det pappmanché .

Men under processens gång kom Lotta på att det var intressant att låta nätet bli pyntat med olika saker som pärlor och piprensare. Iden fick ta en annan vändning och vi följde den kreativa processen.  Skuggan av de olika skulpturerna blev spännande och jag såg hur man skulle kunna ha arbetat vidare med materialet. Det hade varit intressant att placera våra installationer på en overheadapparat, för att se hur skuggan hade utvecklats i ett större format. Denna idé får jag utveckla vidare tillsammans med barngruppen vid ett annat tillfälle.

Att arbeta kreativt eller tillåta sig att få vara kreativa, öppnar många nya dörrar. Det jag menar är att man vinner många förmågor med detta i alla lärandesituationer. Den erkände vetenskapsmannen George Klein skriver i boken ”Tankar om kreativitet och flow” att en kreativ person drivs av problemet och upptäckarglädje snarare än att vilja uppnå konkreta resultat.  Skolans och universitetets uppfostran till problemlösning i stället för problemformulering förkväver kreativiteten.

I Reggio vill man att varje barn skall få chans till att ställa sina egna hypoteser i en lärandesituation, ett undersökande och experimenterande förhållningssätt skapas då. Barnet får chans att testa, göra om och om igen och man ser detta som en naturlig del av lärandeprocessen.  Jag möter ofta barn och även vuxna som är rädda för att "misslyckas" vilket resulterar i att man inte vågar testa nya saker eller områden. Varför är vårt samhälle så "hårt" med ett icke tillåtande klimat? Vad skapar vi för människor egentligen, om ingen vågar...?

Jag tror att i alla lärande och i livets olika sammanhang skall man fokusera på processen istället för produkten. Att tillåta sig att "misslyckas" skall inte ses som något negativt utan snarare som vägen till möjlighet och just lärande.

När det var som roligast att skulpturerna i vår basgrupp, då var tiden plötsligt slut. Jag hatar tiden! Innan basgruppen kom till min arbetsplats var jag oerhört trött och tung i huvudet . Men med trevligt sällskap och att kunna få vara kreativ så försvann det med en gång. Att tillåta sig vara inne i ett flow är en underbar känsla, vilket jag tyckte att vi var.  Basgruppsträffarna ger oerhört mycket och det kommer kännas konstigt att inte träffas, när denna kurs är slut. Tack för en härlig kväll tjejer!!!  Ser redan fram emot nästa träff ....=)) Ni är bäst!