Att arbeta med lera utifrån tema ljud

När vi satte ihop våra ljudskulpturer blev det en spännande undervattensvärld.  

Att skapa utifrån sina känslor och tankar är att skapa på riktigt....

Workshop- att arbeta med lera utifrån tema ljud

Den egna processen...

När jag hörde detta ljud tänkte jag på stål, metallrör och kyla.

Ett regn föll ner...

Ett prasslande ljud...jag minns höstpromenader som man vandrat på kvällen

Inspirerande miljö

Inför blogguppgiften den 15 December

Den pedagogiska miljön - EN KREATIV VERKSTAD

”Rummen kommunicerar något, de bär på en mening och innebörd. Som människa sätts man omedelbart i relation till rummet. Rummet sänder ut signaler likaså dokumentationer på väggen. Rummet talar till barnet, en tanke om vad ett barn är och skall vara och vad som förväntas av barnet, i rummet” (Lenz Taguchi, 1997).

Mina tankar kring uppbyggnaden av en pedagogisk miljö

 Miljön skall vara lockande och fantasifull. Barnen skall självklar vara delaktiga i processen. Genom att observera och diskutera tillsammans med barnen vad som sker i rummet, får man ut mycket fakta. Detta är viktig information som man sedan kan bygga vidare på. På min förskola gjorde vi i höstas, efter att vi observerat barnens olika lekar, en del av rummet till en rymdavdelning. Barnguppen pratade också mycket om Star Wars, vilket är många barnens stora intresse. Detta projekt kommer vi att fortsätta med under våren. I höst har vi arbetat med hur de upplever och tror att rymden kan se ut och vi har också byggt vårt eget solsystem.

”Hur vi pedagoger ordnar miljön på förskolan säger något om vad vi har för uppfattning om förskolans roll, barn och barns lärande” (Lenz-Taguchi,2007:28).

 Det var verkligen intressant att se vad som hände med lekstrukturen, efter att vi hade byggt upp rummet. Leken blev lugnare och barnen fokusera på att bygga med lego till sammans.

När jag besökte Sotenäs förskola och deras fantastiska miljö, blev jag verkligen inspirerad. Alla borde göra studiebesök där! När jag kom in i deras dramarum kände jag hur viktiga barnen var i arbetet. Miljön var utformad som en ”riktig teater” och man ville bara börja gå upp på scenen och göra ett framträdande. Färg, form av möbler och kuriosa var väldigt genomtänkt. Ateljén var också otroligt inbjudande och inspirerande. I ett hörn hade de en vacker sidenfåtölj, där barnen kunde läsa och titta i stora konstböcker, som personalen hade köpt på olika loppisar. Tänk vilken erfarenhet och kunskaper i livet barnen samlar på sig. Det var även rikt av olika material att skapa av. Det var en ateljé att minnas och att lära av.  

I Lenz-Taguchis bok Lyssnadets pedagogik beskriver hon några observationsfrågor för att lättare förstå vilken slags barngrupp man har att arbeta med när man skall arbeta med miljön.

Frågorna är följande:

·         Vad och var leker möts barnen? Var leker/möts barnen inte?

·         Vilka material använder barnen? Vilka material använder barnen inte?

·         Vad pratar barnen om (med varandra/med oss vuxna)?

·         Vad gör mig nyfiken?

Under hösten har jag, efter att ha sett och inspirerats av basgruppens arbetsplatser i dokumentation och miljö, fått nya tankar och idéer och det känns inte lika svårt längre med dokumentationsbiten. Nu känns det snarare roligt, utvecklande och oerhört viktigt.  Jag har även tänkt mer på materialbiten på vår förskola. Vi har skickat ut ett ”tiggarbrev” till föräldrarna, där vi hade en lång lista på saker som vi önskar oss, absolut inget tvång. Resultatet blev att föräldrarna kom med tapetböcker, toarullar, headset, stora klädkartonger, tyger tja allt möjligt. Vi skrev även med i brevet, vikten av att ha många olika material att skapa med i lärandesituationer. Detta för att barnen skall få ett brett register av erfarenheter i materiallära. Det blev ett spännande resultat i vår materialbank. Min dröm är att en dag ha ett stort förråd med alla möjliga skapandematerial dit man kan gå tillsammans med barnen för att hämta det man behöver när man skall skapa nya projekt.

fort. basgruppsträff vid Hammarkullen

På basgruppsträffen i Hammarkullen pratade vi också i om vikten av att ha ett öppet förhållningssätt och ”vänta in ” barnen och låta dem testa olika saker i sin lärandeprocess. Jag tror att många gånger har vi vuxna alldeles för bråttom och en tro på att vi ibland tycks veta vad barnet skall göra eller tänka… farligt, farligt. Detta är något man som pedagog brottas med hela tiden. Att låta barnen få ta tid på sig, för att verkligen kunna vara i nuet och stanna upp i en lärandesituation är viktigt. Vi tog även upp hur viktigt det är att barnet vågar testa sig fram och ”misslyckas” och att det inte är något negativt utan att man snarare ser det som en naturlig del i processen.

Lenz Taguchi menar i boken ” Varför pedagogisk dokumentation” Att möjliggöra för barnet att gå vidare med sina egna tankestrukturer och att få skapa och utveckla alternativa teorier innan de möter våra vetenskapliga godkända teorier, innebär att de får något att sätta i relation till dessa ”sanningar” och att därmed också en möjlighet att överskrida dem i ett framtidsperspektiv (1997:52). För det finns inte alltid bara en rätt sanning…

På föreläsningen, Barns estetiska läroprocesser 111027, menade Tarja Häikiö att man måste lämna ett maktperspektiv som vuxen. För vi som vuxna har alltid tolkningsföreträde. En oerhört viktig tanke, när man beskriver en pedagogs roll menar jag.

Jag har själv börjat experimentera med hur man kan skapa friare dokumentationer, där man ser en lärandeprocess och där tyngdpunkten är på det visuella/ konstnärliga. Jag kan tyvärr inte visa alla här p.g.a att jag inte kan lägga ut bilder på barnen. Nu förstår jag även vikten av att arbeta vidare med dokumentationerna som verktyg. Att låta barnen och kollegiet tillsammans reflektera och diskutera över hur man uppfattar och tolkar dokumentationen för att kunna gå vidare och framförallt för att de skall bli en pedagogisk dokumentation.

Inspirerande miljö

fort. basgruppsträff vid Hammarkullen