På basgruppsträffen i Hammarkullen pratade vi också i om vikten av att ha ett öppet förhållningssätt och ”vänta in ” barnen och låta dem testa olika saker i sin lärandeprocess. Jag tror att många gånger har vi vuxna alldeles för bråttom och en tro på att vi ibland tycks veta vad barnet skall göra eller tänka… farligt, farligt. Detta är något man som pedagog brottas med hela tiden. Att låta barnen få ta tid på sig, för att verkligen kunna vara i nuet och stanna upp i en lärandesituation är viktigt. Vi tog även upp hur viktigt det är att barnet vågar testa sig fram och ”misslyckas” och att det inte är något negativt utan att man snarare ser det som en naturlig del i processen.
Lenz Taguchi menar i boken ” Varför pedagogisk dokumentation” Att möjliggöra för barnet att gå vidare med sina egna tankestrukturer och att få skapa och utveckla alternativa teorier innan de möter våra vetenskapliga godkända teorier, innebär att de får något att sätta i relation till dessa ”sanningar” och att därmed också en möjlighet att överskrida dem i ett framtidsperspektiv (1997:52). För det finns inte alltid bara en rätt sanning…
På föreläsningen, Barns estetiska läroprocesser 111027, menade Tarja Häikiö att man måste lämna ett maktperspektiv som vuxen. För vi som vuxna har alltid tolkningsföreträde. En oerhört viktig tanke, när man beskriver en pedagogs roll menar jag.
Jag har själv börjat experimentera med hur man kan skapa friare dokumentationer, där man ser en lärandeprocess och där tyngdpunkten är på det visuella/ konstnärliga. Jag kan tyvärr inte visa alla här p.g.a att jag inte kan lägga ut bilder på barnen. Nu förstår jag även vikten av att arbeta vidare med dokumentationerna som verktyg. Att låta barnen och kollegiet tillsammans reflektera och diskutera över hur man uppfattar och tolkar dokumentationen för att kunna gå vidare och framförallt för att de skall bli en pedagogisk dokumentation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar