Atelieristans roll i förskolan och mötet med material.

Att arbeta som atelierista är att arbeta mångfaciterat, att ständigt söka nya mål och utmaningar. Men även att fånga upp barnens intresse och bygga vidare, stötta och hjälpa dem till nästa nivå. Det är också viktigt att tillåta sig stanna upp och reflektera över var man är i temat eller projektet. Efter att ha läst Tarjas Häikiös avhandling fick jag en öppnare syn på vad ateljearbete innebär. Att det inte bara behöver vara så hårt fokuserat på att måla, skissa och arbeta med lera, utan istället kan man se det som ett laboratorium, där lärande sker.

Jag har alltid själv skapat och målat så länge jag kan minnas. Har gått olika konstskolor och detta gör att jag har fördelen, att känna mig bekväm med konstmaterial. Materialet i sig ser jag inte som ett hinder. Det som har varit en utmaning för mig är istället, att tillåta mig själv att stanna upp och låta barnen ta ”körkort” i materiallära. Att inte ta för givet att alla känner sig trygga med materialet, vilket inte är fallet. Jag minns ett tillfälle på min gamla praktikplats där en 1,5-åring utforskande lera. Han satt med en klump säkert i 20 min och bara höll i den, smakade på den och delade upp den i olika högar. Vilken lärandesituation det var både för mig och för honom!! Detta är något jag tänker på nu i arbetet tillsammans med barnen.  Att tillåta vissa saker ta tid, att man måste känna sig trygg med materialet innan man kan börja använda det och att det är en del av lärandeprocessen också.