Att arbeta projekt/ temainriktat i förskolan.

Att arbeta processinriktat är ett spännande förhållningssätt när man arbetar tillsammans med barnen i förskolan. Det ställs högre krav på oss pedagoger, det blir mer utmaning i vår pedagogiska roll. De roller man självklart har som lärare- elev utifrån ett maktperspektiv faller plötsligt bort och det kan också göra att många kan tycka att det är en jobbig metod att arbeta utifrån, kanske främst i de högre årskurserna. I Tarja Häikiös avhandling, Barns estetiska läroprocess menar Knud Illeris att projektarbete är ett arbetssätt som är deltagarstyrt och problemorienterat, vilket gör att lärarrollen blir mer komplex. Att arbeta temainriktat är arbeta med olika delar i en verksamhet under ett och samma ämne, då det behandlas från olika perspektiv. Jag tänker då också att det blir en större mångfald och fler erfarenheter som barnen får lära under processens gång. Detta kan också göra att man lyckas skapa ett större intresse i barngruppen. Som pedagog i ett temaarbete är man en slags mentor. Man stöttar, lyssnar in, reflekterar, observerar och ger positiv feedback.

Häikiö beskriver fyra olika nivåer av relationsskapande mellan barnet och dess omgivning, som hon använder i projektarbeten:

·         Barnets relation med sina tankar och sina känslor

·         Barnets relation till sin kropp vilken är i kontakt med yttervärlden via sinnen

·         Barnets relation till ting och närutrymmen i den yttre världen som kroppen kan beröra och komma i kontakt med

·         Barnets relation till det omgivande rummet i en vidare bemärkelse

Att lära via den estetiska dimensionen

Som bildpedagog ”brinner” jag för att lära via sinnena. Att lära sig ny kunskap genom upplevelser gör att man lär sig på djupet och de förmågor man tränar upp har man användning för hela livet. Hänvisar återigen till Häikiös avhandling där hon beskriver Deweys sammankoppling av upplevelser, kreativt skapande och kunskapsutveckling: I det skapande arbetet tränas sinnena och dess upplevelser kan sedan användas som referenspunkter i annat lärande. Sinnesträningen befäster kroppens upplevande och kopplar till erfarenheter av omvärlden.

Det finns ännu en anledning till att arbeta mer med estetiken i förskolan/ skolan och det är för hälsan. I dagens samhälle är tempot och klimatet tufft, vilket även kan skapa stor stress, både för vuxna och barn. Det är viktigt att man har en motvikt till allt detta. En motvikt att lära barnen stanna upp och vara i nuet genom att erbjuda kompismassage, röra sig till musikstycke, lyssna på olika ljud…mm.