I fredags skapande vi rymdskepp i ateljén. Syftet med uppgiften var att de skulle få arbeta med olika material och att arbeta med kontrasten mellan vitt och svart.
Först pratade vi om hur rymden kunde se ut och vad man trodde fanns där.. Någon sa svart, lite silvrigt och kallt. Någon annan ville göra rymdskepp. När bildskapandet växte fram berättade barnen högt om sina rymdskepp.
En flicka målade svart, svart, svart och var väldigt fokuserad…jag tänkte sakta men, nej… fast stoppade mig. Valde att lägga fram mer material på bordet istället. När hon var färdig med sitt skapande undrade jag om hon hade lust att berätta hur hon tänkt?
Hon berättade att hon målat rymden sen sa hon där är det bara svart, svart, svart och lite stjärnor. Hon tittade länge på sin bild och man såg att hon var nöjd…Vilken underbart förklaring!
Tänk om jag hade sagt något till henne när jag kände ”men nej..” Vilken tur.
När jag skapar med barnen brukar jag säga. Att vet ni det bästa av allt är att nu får man göra precis som man vill och det finns inget rätt eller fel. Man får skapa utifrån sitt hjärta och det som känns bra, för alla tänker olika. Ett ” mantra” som brukar fungera.
Självklart om man märker att något barn ändå tycker att det är svårt att komma igång får man stötta, ge förslag och inspirera. Sen får barnen själva välja att var i ateljén. Om några barn börjat med att bygga något vill oftast de andra göra samma sak. Vi brukar ta med oss de vi gjort till samlingen så får de barnen som har lust berätta för de andra vad de gjort och då inspirera varandra.
Ateljeristan Vea Vecchi talar om att det finns ett helhetsseende inom den estetiska dimensionen. Ett sätt att inte skilja det kognitiva från det imaginära och att det finns en intensiv relation mellan tingen. Kunskap passeras ofta genom känslorna. Speciellt hos barn och unga/…/ När hela kroppen och sinnena är med behöver kunskapen inte nötas in
(Braxell, 2010:85).
”Fantasi är viktigare är kunskap”- Albert Einstein
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar