Reflektion om barns skapande och min roll som Atelierista i förskolan

När jag tänker på hur det är att arbeta som pedagog och allt man gör i sin vardag, är det ett extremt komplext yrke man har. Alla möten som sker under en dag, alla beslut som skall fattas, all dokumentation som skall göras, föräldrakontakt, kollegiet, scheman, rutiner, mat och gud vet vad… mm.

Men den lilla blick som barnet ger i samförstånd när det märker att det lärt sig något nytt. Den lilla stunden är magisk… och det är väl just detta som gör yrket så otroligt spännande. Jag ser det som en stor lycka och tillgång att faktiskt få chans att vara med och skapa dessa möten till- sammans med barnen.

I fredags var jag i ateljén med fyra barn och målade rymdskepp. Vi håller på att bygga upp ett Star Wars- och teknikrum efter barnens stora intresse av Darth Wader, Bobbo Fett, Luke Skywalker. När jag var mitt i skapande processen, tänkte jag varför gör jag som jag gör??? Varför väljer jag att göra på ett sätt och inte på ett annat. Ofta har jag tre ledord när jag är tillsammans med barnen och dessa är: öppet förhållningssätt, trygghet och respekt. Ett förhållningssätt som oftast fungerar för mig.

Det jag menar med att ha ett öppet förhållningssätt är också att ständigt reflektera över hur, vad och varför man gör som man gör. Att ifrågasätta sig själv. Jag tänker att vi som vuxna ofta har många tankar i huvudet om hur det skall och bör vara, något som ibland tyvärr kan sätta stopp för oss själva och i värsta fall barnet. Därför är det viktigt att vara medveten om detta.



  Professor Gunilla Dahlberg menar att pedagogens arbete handlar om att kunna lyssna, se, låta sig inspireras och lära av de barnen säger och gör, det vill säga, hålla barnets frågor och hypoteser, teorier vid liv (Braxell, 2010:69).