Mångfald är en rikedom…

I fredags skapande vi rymdskepp i ateljén. Syftet med uppgiften var att de skulle få arbeta med olika material och att arbeta med kontrasten mellan vitt och svart.

Först pratade vi om hur rymden kunde se ut och vad man trodde fanns där.. Någon sa svart, lite silvrigt och kallt. Någon annan ville göra rymdskepp. När bildskapandet växte fram berättade barnen högt om sina rymdskepp.

En flicka målade svart, svart, svart och var väldigt fokuserad…jag tänkte sakta men, nej… fast stoppade mig. Valde att lägga fram mer material på bordet istället. När hon var färdig med sitt skapande undrade jag om hon hade lust att berätta hur hon tänkt?

Hon berättade att hon målat rymden sen sa hon där är det bara svart, svart, svart och lite stjärnor. Hon tittade länge på sin bild och man såg att hon var nöjd…Vilken underbart förklaring!

Tänk om jag hade sagt något till henne när jag kände ”men nej..” Vilken tur.

När jag skapar med barnen brukar jag säga. Att vet ni det bästa av allt är att nu får man göra precis som man vill och det finns inget rätt eller fel. Man får skapa utifrån sitt hjärta och det som känns bra, för alla tänker olika. Ett ” mantra” som brukar fungera.

Självklart om man märker att något barn ändå tycker att det är svårt att komma igång får man stötta, ge förslag och inspirera. Sen får barnen själva välja att var i ateljén. Om några barn börjat med att bygga något vill oftast de andra göra samma sak. Vi brukar ta med oss de vi gjort till samlingen så får de barnen som har lust berätta för de andra vad de gjort och då inspirera varandra.

Ateljeristan Vea Vecchi talar om att det finns ett helhetsseende inom den estetiska dimensionen. Ett sätt att inte skilja det kognitiva från det imaginära och att det finns en intensiv relation mellan tingen. Kunskap passeras ofta genom känslorna. Speciellt hos barn och unga/…/ När hela kroppen och sinnena är med behöver kunskapen inte nötas in

(Braxell, 2010:85).

”Fantasi är viktigare är kunskap”- Albert Einstein

Rymden...

Reflektion om barns skapande och min roll som Atelierista i förskolan

När jag tänker på hur det är att arbeta som pedagog och allt man gör i sin vardag, är det ett extremt komplext yrke man har. Alla möten som sker under en dag, alla beslut som skall fattas, all dokumentation som skall göras, föräldrakontakt, kollegiet, scheman, rutiner, mat och gud vet vad… mm.

Men den lilla blick som barnet ger i samförstånd när det märker att det lärt sig något nytt. Den lilla stunden är magisk… och det är väl just detta som gör yrket så otroligt spännande. Jag ser det som en stor lycka och tillgång att faktiskt få chans att vara med och skapa dessa möten till- sammans med barnen.

I fredags var jag i ateljén med fyra barn och målade rymdskepp. Vi håller på att bygga upp ett Star Wars- och teknikrum efter barnens stora intresse av Darth Wader, Bobbo Fett, Luke Skywalker. När jag var mitt i skapande processen, tänkte jag varför gör jag som jag gör??? Varför väljer jag att göra på ett sätt och inte på ett annat. Ofta har jag tre ledord när jag är tillsammans med barnen och dessa är: öppet förhållningssätt, trygghet och respekt. Ett förhållningssätt som oftast fungerar för mig.

Det jag menar med att ha ett öppet förhållningssätt är också att ständigt reflektera över hur, vad och varför man gör som man gör. Att ifrågasätta sig själv. Jag tänker att vi som vuxna ofta har många tankar i huvudet om hur det skall och bör vara, något som ibland tyvärr kan sätta stopp för oss själva och i värsta fall barnet. Därför är det viktigt att vara medveten om detta.



  Professor Gunilla Dahlberg menar att pedagogens arbete handlar om att kunna lyssna, se, låta sig inspireras och lära av de barnen säger och gör, det vill säga, hålla barnets frågor och hypoteser, teorier vid liv (Braxell, 2010:69).



Nossans ljusfestival 1-8 Oktober...

Miljö/ rummets betydelse för lärande möten...

”Miljön på förskolan kan inspirera barnen till gemensamma upptäckter, men miljön kan också omöjliggöra barnens möjligheter att lära tillsammans/…/ Vi bestämmer rummet, men rummet bestämmer också över oss”

                                                            ( Lyssnandets pedagogik, Åberg & Lenz Taguchi, 2007:33).

I Torsdagskväll träffades vår basgrupp på en förskola i Göteborgsområdet. Förskolan hade otroligt inspirerande miljö, både ute och inne. Det var Lotta i vår basgrupp som arbetade där. Hon visade olika material. Vi skapande också själva olika kreativa konstverk!!!.
 Förskolan var levande och ”personlig”. Med personlig menar jag att man som besökare möttes av värme och en yrkesstolthet, för det man arbetar med som förskolepedagog.
När man kom in i de olika miljöerna i rummen blev man sugen på att leka, dramatisera och att skapa. Miljön var väl genomtänkt och såååå inspirerande!!!

Själv tänker jag mycket på hur viktig, den tredje pedagogen är, det vill säga rummet/miljön. Att ”rummet” visar öppenhet, utforskande och är inbjudande. Miljön är så oerhört viktig och någonstans säger det mig, hur miljön är utformat, talar också om det förhållningssätt eller klimat som råder i den kultur som finns på förskolan. Allt detta går hand i hand.

När jag åkte därifrån hade jag fått massor av ny och positiv energi och ännu en gång blivit påkommen av vikten av den kreativa processens betydelse för det lilla barnet och människan i stort….tack för en inspirerande kväll tillsammans med er!!

                                              Tack Lotta för allt du ordnat och fixat med!!!

En kreativkväll i skapandets tecken...