Inför examinationen den 8 Dec

När jag kom hem efter vår examination, slog det mig hur lika våra tankar var mellan de olika basgrupperna, även fast vi arbetar på helt olika platser och är olika individer. Det var fascinerande. Jag reflekterar över begrepp som återkom under de olika redovisningarna, begrepp som förhållningssätt, kärlek, bemötande, kreativ process, öppen barnsyn, pedagogisk dokumentation, spännande och inbjudande miljö, många olika svar, att utvecklas som människa, en positiv människosyn, syn på lärande, kunskap, maktperspektiv, fantasi, kreativitet och konst… allt detta finns inom Reggio Emilia filosofin.

Den kunskap som jag fått när jag gått denna kurs, använder jag nu i mitt arbetslag. All denna kunskap gör att jag blir säkrare i min roll som pedagog. De bitar som jag har haft mest användning för rent praktisk är framförallt dokumentation och materialbiten. Jag ser verkligen fram emot en ny spännande och utvecklande vårtermin!

Här är sammanfattning av mina reflektioner, kring de bilder som jag valt ut, när vår basgrupp redovisade:

·         Synen på barnet/ lärandet

När barnet/eleven lär sig ny kunskap genom att få uttrycka sig, genom den estetiska dimensionen, vinner man många förmågor som till exempel tilltro till sin egen förmåga som en lärande individ, se sin lärande process, få ett rikare bildspråk, en  ”erfarenhetsbank” att hämta tankar och idéer ifrån och ett stärkt självförtroende.

”Ateljeristan Vea Vecchi talar om att det finns ett helhetsskeende inom den estetiska dimensionen. Ett sätt att inte skilja det kognitiva från det imaginära och att det finns en intensiv relation mellan tingen. Kunskap passeras oftast genom känslorna, speciellt hos barn och unga/…/ när hela kroppen och sinnena är med behöver kunskapen inte nötas in”

·         Miljön

När man har sett varandras verksamheter, har man fått många nya och rika idéer över hur man kan bygga upp olika miljöer. Jag har, i med kursen, fått en djupare förståelse över vilka samband allt har, det vill säga pedagogers synsätt/ förhållningssätt/ kunskapssyn/ barnsyn. Allt påverkar varandra och återspelar miljön.

”Miljön på förskolan kan inspirera barnen till gemensamma upptäckter, men miljön kan också omöjliggöra barnens möjligheter att lära tillsammans/…/ Vi bestämmer rummet, men rummet bestämmer också över oss” (Lyssnandets pedagogik, Åberg& Lenz Taguchi).

·         Att arbeta utifrån tema

Det är oerhört viktigt att arbeta med barnens intresse, att lyssna in och använda det som de pratar om i barngruppen. När man arbetar temainriktat återspeglar det också ett förhållningssätt. Ett förhållningssätt där ett processinriktat lärande blir synligt. När man använder sig av pedagogisk dokumentation och reflekterar över vilket nästa steg skall bli utvecklas både barn och vuxengruppen.

·         Dokumentationen

Man säkerställer att verksamheten utvecklas framåt och fokuserar på processen.

                                       Bilden är tagen på en förskola ifrån en av våra basgruppsträffar.

Mina reflektioner- en sammanfattning av kursen

·         Konstens roll för samhället

Jag tänker mycket på begrepp som, kreativitet och att få vara kreativ. När man lär ny kunskap är sambandet mellan förmågan att vara kreativ och att lära oerhört intressant. Många forskare menar att lära via sinnena gör att eleven får kunskap på djupet och inte ytan som vid till exempel faktakunskaper. Varför lyfts inte begrepp som kreativitet, fram mer när man pratar om kunskap i skoldebatten. Jag tycker det är sorgligt att man skiljer på vetenskapen och konstens roll i samhället, istället för att se dem som jämställda och lyfta fram de fördelar som man faktiskt får ut av båda.

Inför arbetet med bloggen den 15 December

WORKSHOP- ATT SKAPA EN LJUDKONSTELLATION MED LERA SOM MATERIAL

Jag har tidigare skrivit vikten av och hur mycket det ger att lära tillsammans, att få uttrycka sina tankar och idéer och ”bolla” dessa med andra människors tankar och idéer. Att få omvärdera sina kunskaper och bygga nya eller välja att hålla fast vi sina egna. Det är en härlig känsla men det förutsätter också många saker som till exempel ett öppet klimat, ödmjukhet och nyfikenhet på de andra människorna man samtalar med. Detta har vi funnit i vår basgrupp och detta har verkligen fångats upp i denna kurs tycker jag. Det jag talar om är begrepp som förhållningssätt och bemötande. Det är egenskaper som bara finns där eller inte och det är svåra att sätta ord på. Det är dessa egenskaper som gör att en pedagog blir en bra pedagog. Det är också dessa egenskaper Reggio Emilia filosofin vill förmedla. Ett lärande där kärlek finns…otroligt skört och vackert!

Ett spännande moment i kursen var när vi hade workshop på Hdk, högskolan för konst och design och vi fick arbeta med att skapa i lera utifrån tema ljud. Första momentet var att tillsammans med en kurskamrat skapa olika ljud, med hjälp av föremål, som vi hittat i rummet. Lärarna tog också med en låda med massor av gamla saker det var alltifrån dockor, skedar frigolit, metallburkar mm som vi fick välja något från.

 Malin (min kurskamrat) och jag valde en gren ifrån en plastgran att skapa vårt ljud med. När vi drog med handen mot den blev det ett ”frasande ljud” ganska behagligt och skört. I med att vi var helklass och alla valde olika saker blev övningen ganska lång. Vi satt i en ring på golvet och ljudpresentatörerna stod i mitten. Man fick blunda och forma en lerklump med sina händer i cirka två minuter. När jag hörde ljudet började jag genast associera till olika minnen och känslor. Någon i gruppen berättade också att de såg olika färger när de blundade. Det var som en terapeutisk upplevelse. Ett ljud fick mig att associera till bilkrocken som jag var med om, för några veckor sedan. Ljudet påminde mig om det kraschande ljud, som lät när jag blev påkörd bakifrån och bilrutorna krossades. Jag kommer aldrig glömma den upplevelsen. Ett annat ”prasslande ljud” påminde mig om när jag var ute i sommarstugan på höstpromenad, ljudet av löv under skorna är en härlig upplevelse. Att få chans till att skapa från en känsla är en stark upplevelse och att bara använda hörseln och känseln är ett spännande moment. Jag märkte att jag var mer fokuserad på ”görandet” istället för tanken på att det behövde bli något. Just därför tror Jag tror att denna övning kan vara lyckad att genomföra med elever.

Nästa moment var att sammanställa fyra personers ljudskulpturer till en stor gemensam.  Det var en bra samarbetsövning. När vår grupp byggde upp vår skulptur, såg vi efter ett tag att det blev ett undervattenlandskap. Under tiden som vi byggde ihop delarna växte en berättelse fram.

När workshopen var slut var man verkligen trött i huvudet, det kändes att jag koncentrerat mig mycket och länge. I efterhand kan jag se många pedagogiska moment med denna övning som till exempel att våga lita på sin egen känsla, använda sin fantasi och kreativitet, bättre självförtroende, samarbetsövning, koncentration och att träna på att ta fram sina erfarenheter.  Man tränar också sin finmotorik, sätta ihop många små delar till en stor helhet. Denna övning skall jag prova på den förskola som jag arbetar.

Att arbeta med lera utifrån tema ljud

När vi satte ihop våra ljudskulpturer blev det en spännande undervattensvärld.  

Att skapa utifrån sina känslor och tankar är att skapa på riktigt....

Workshop- att arbeta med lera utifrån tema ljud

Den egna processen...

När jag hörde detta ljud tänkte jag på stål, metallrör och kyla.

Ett regn föll ner...

Ett prasslande ljud...jag minns höstpromenader som man vandrat på kvällen

Inspirerande miljö

Inför blogguppgiften den 15 December

Den pedagogiska miljön - EN KREATIV VERKSTAD

”Rummen kommunicerar något, de bär på en mening och innebörd. Som människa sätts man omedelbart i relation till rummet. Rummet sänder ut signaler likaså dokumentationer på väggen. Rummet talar till barnet, en tanke om vad ett barn är och skall vara och vad som förväntas av barnet, i rummet” (Lenz Taguchi, 1997).

Mina tankar kring uppbyggnaden av en pedagogisk miljö

 Miljön skall vara lockande och fantasifull. Barnen skall självklar vara delaktiga i processen. Genom att observera och diskutera tillsammans med barnen vad som sker i rummet, får man ut mycket fakta. Detta är viktig information som man sedan kan bygga vidare på. På min förskola gjorde vi i höstas, efter att vi observerat barnens olika lekar, en del av rummet till en rymdavdelning. Barnguppen pratade också mycket om Star Wars, vilket är många barnens stora intresse. Detta projekt kommer vi att fortsätta med under våren. I höst har vi arbetat med hur de upplever och tror att rymden kan se ut och vi har också byggt vårt eget solsystem.

”Hur vi pedagoger ordnar miljön på förskolan säger något om vad vi har för uppfattning om förskolans roll, barn och barns lärande” (Lenz-Taguchi,2007:28).

 Det var verkligen intressant att se vad som hände med lekstrukturen, efter att vi hade byggt upp rummet. Leken blev lugnare och barnen fokusera på att bygga med lego till sammans.

När jag besökte Sotenäs förskola och deras fantastiska miljö, blev jag verkligen inspirerad. Alla borde göra studiebesök där! När jag kom in i deras dramarum kände jag hur viktiga barnen var i arbetet. Miljön var utformad som en ”riktig teater” och man ville bara börja gå upp på scenen och göra ett framträdande. Färg, form av möbler och kuriosa var väldigt genomtänkt. Ateljén var också otroligt inbjudande och inspirerande. I ett hörn hade de en vacker sidenfåtölj, där barnen kunde läsa och titta i stora konstböcker, som personalen hade köpt på olika loppisar. Tänk vilken erfarenhet och kunskaper i livet barnen samlar på sig. Det var även rikt av olika material att skapa av. Det var en ateljé att minnas och att lära av.  

I Lenz-Taguchis bok Lyssnadets pedagogik beskriver hon några observationsfrågor för att lättare förstå vilken slags barngrupp man har att arbeta med när man skall arbeta med miljön.

Frågorna är följande:

·         Vad och var leker möts barnen? Var leker/möts barnen inte?

·         Vilka material använder barnen? Vilka material använder barnen inte?

·         Vad pratar barnen om (med varandra/med oss vuxna)?

·         Vad gör mig nyfiken?

Under hösten har jag, efter att ha sett och inspirerats av basgruppens arbetsplatser i dokumentation och miljö, fått nya tankar och idéer och det känns inte lika svårt längre med dokumentationsbiten. Nu känns det snarare roligt, utvecklande och oerhört viktigt.  Jag har även tänkt mer på materialbiten på vår förskola. Vi har skickat ut ett ”tiggarbrev” till föräldrarna, där vi hade en lång lista på saker som vi önskar oss, absolut inget tvång. Resultatet blev att föräldrarna kom med tapetböcker, toarullar, headset, stora klädkartonger, tyger tja allt möjligt. Vi skrev även med i brevet, vikten av att ha många olika material att skapa med i lärandesituationer. Detta för att barnen skall få ett brett register av erfarenheter i materiallära. Det blev ett spännande resultat i vår materialbank. Min dröm är att en dag ha ett stort förråd med alla möjliga skapandematerial dit man kan gå tillsammans med barnen för att hämta det man behöver när man skall skapa nya projekt.

fort. basgruppsträff vid Hammarkullen

På basgruppsträffen i Hammarkullen pratade vi också i om vikten av att ha ett öppet förhållningssätt och ”vänta in ” barnen och låta dem testa olika saker i sin lärandeprocess. Jag tror att många gånger har vi vuxna alldeles för bråttom och en tro på att vi ibland tycks veta vad barnet skall göra eller tänka… farligt, farligt. Detta är något man som pedagog brottas med hela tiden. Att låta barnen få ta tid på sig, för att verkligen kunna vara i nuet och stanna upp i en lärandesituation är viktigt. Vi tog även upp hur viktigt det är att barnet vågar testa sig fram och ”misslyckas” och att det inte är något negativt utan att man snarare ser det som en naturlig del i processen.

Lenz Taguchi menar i boken ” Varför pedagogisk dokumentation” Att möjliggöra för barnet att gå vidare med sina egna tankestrukturer och att få skapa och utveckla alternativa teorier innan de möter våra vetenskapliga godkända teorier, innebär att de får något att sätta i relation till dessa ”sanningar” och att därmed också en möjlighet att överskrida dem i ett framtidsperspektiv (1997:52). För det finns inte alltid bara en rätt sanning…

På föreläsningen, Barns estetiska läroprocesser 111027, menade Tarja Häikiö att man måste lämna ett maktperspektiv som vuxen. För vi som vuxna har alltid tolkningsföreträde. En oerhört viktig tanke, när man beskriver en pedagogs roll menar jag.

Jag har själv börjat experimentera med hur man kan skapa friare dokumentationer, där man ser en lärandeprocess och där tyngdpunkten är på det visuella/ konstnärliga. Jag kan tyvärr inte visa alla här p.g.a att jag inte kan lägga ut bilder på barnen. Nu förstår jag även vikten av att arbeta vidare med dokumentationerna som verktyg. Att låta barnen och kollegiet tillsammans reflektera och diskutera över hur man uppfattar och tolkar dokumentationen för att kunna gå vidare och framförallt för att de skall bli en pedagogisk dokumentation.

Inspirerande miljö

fort. basgruppsträff vid Hammarkullen

fort. basgruppsträff vid Hammarkullen

När jag läser om dokumentationen, förstår jag hur viktigt det faktiskt är som pedagogiskt verktyg. Tidigare har jag använd mig av frågorna – hur - vad och – varför i min dokumentation och kanske missat det viktigaste, vem är dokumentationen avsedd för? Och hur man skall gå vidare så att det blir en pedagogisk dokumentation?

Om dokumentationen är skapad för barnet, behövs det då så mycket text? Jag tänker att en lärandeprocess i bildformat säger mer än hundra ord. Tankar far runt i mitt huvud. Till exempel för vem gör man dokumentationen egentligen? Hur tolkar barnen dokumentationen när de ser den? Och hur kan man utveckla den vidare? Men också tankar som varför är det en självklarhet att vi som pedagoger måste dokumentera, vad sker när barnet istället står bakom kameran? Återigen uppkommer ordet ”makt” och det jag menar är att vi har makt som pedagoger över att välja ut vad man vill lyfta fram i dokumentationen.

”Vi behöver reflektera tillsammans kring den dokumenterande händelsen och sedan använda våra reflektioner som utgångspunkt för hur vi i nästa steg väljer att utmana barnens tankar/…/ den gemensamma tolkningen är oerhört viktig, eftersom min dokumentation av en händelse inte är sanningen/…/Dokumentation är ett medel, men utan dialog sker ingen utveckling. Och i den dialogen är det nödvändigt att också bjuda in barnen. (Åberg, Taguchi, 07:20-21).

Grupparbete i basgrupp 2. Gruppträff den 24 Nov 2011

När vi träffas i basgruppen, händer det något speciellt och med detta speciella menar jag att vi tillsammans skapar en sfär av ett gemensamt utforskande och undersökande. I dessa möten sker ett gemensamt lärande. De är magiska och värda sin vikt i guld. Jag känner att under hösten, som jag har gått kursen, har jag utvecklat mitt ”pedagogiska tänkande” mera. Ett av de mest givande momenten i kursen är när vi träffats i basgrupperna på varandras arbetsplatser. Jag menar att det är skillnad att prata om en plats och försöka återberätta eller att verkligen besöka, se och uppleva den. Att få träffa ”likasinnade” människor och diskutera och vända ut och in på det man är mest intresserad av är spännande och framförallt utvecklande, både för det egna arbetslaget och personligt. Det är just detta som gör att kursen är så givande.

När vi träffades den 24 Nov på en basgruppsträff i hammarkullen, blev jag oerhört inspirerad av dokumentationen som fanns där överallt. Jag fick massor av nya idéer och tankar på hur man kan dokumentera lärandeprocesser och det kändes inte så tungt längre utan snarare – oj vad roligt så kan man ju också göra…

”Pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation” (Lenz- Taguchi, 1998,34).