Inför examinationen den 8 Dec

När jag kom hem efter vår examination, slog det mig hur lika våra tankar var mellan de olika basgrupperna, även fast vi arbetar på helt olika platser och är olika individer. Det var fascinerande. Jag reflekterar över begrepp som återkom under de olika redovisningarna, begrepp som förhållningssätt, kärlek, bemötande, kreativ process, öppen barnsyn, pedagogisk dokumentation, spännande och inbjudande miljö, många olika svar, att utvecklas som människa, en positiv människosyn, syn på lärande, kunskap, maktperspektiv, fantasi, kreativitet och konst… allt detta finns inom Reggio Emilia filosofin.

Den kunskap som jag fått när jag gått denna kurs, använder jag nu i mitt arbetslag. All denna kunskap gör att jag blir säkrare i min roll som pedagog. De bitar som jag har haft mest användning för rent praktisk är framförallt dokumentation och materialbiten. Jag ser verkligen fram emot en ny spännande och utvecklande vårtermin!

Här är sammanfattning av mina reflektioner, kring de bilder som jag valt ut, när vår basgrupp redovisade:

·         Synen på barnet/ lärandet

När barnet/eleven lär sig ny kunskap genom att få uttrycka sig, genom den estetiska dimensionen, vinner man många förmågor som till exempel tilltro till sin egen förmåga som en lärande individ, se sin lärande process, få ett rikare bildspråk, en  ”erfarenhetsbank” att hämta tankar och idéer ifrån och ett stärkt självförtroende.

”Ateljeristan Vea Vecchi talar om att det finns ett helhetsskeende inom den estetiska dimensionen. Ett sätt att inte skilja det kognitiva från det imaginära och att det finns en intensiv relation mellan tingen. Kunskap passeras oftast genom känslorna, speciellt hos barn och unga/…/ när hela kroppen och sinnena är med behöver kunskapen inte nötas in”

·         Miljön

När man har sett varandras verksamheter, har man fått många nya och rika idéer över hur man kan bygga upp olika miljöer. Jag har, i med kursen, fått en djupare förståelse över vilka samband allt har, det vill säga pedagogers synsätt/ förhållningssätt/ kunskapssyn/ barnsyn. Allt påverkar varandra och återspelar miljön.

”Miljön på förskolan kan inspirera barnen till gemensamma upptäckter, men miljön kan också omöjliggöra barnens möjligheter att lära tillsammans/…/ Vi bestämmer rummet, men rummet bestämmer också över oss” (Lyssnandets pedagogik, Åberg& Lenz Taguchi).

·         Att arbeta utifrån tema

Det är oerhört viktigt att arbeta med barnens intresse, att lyssna in och använda det som de pratar om i barngruppen. När man arbetar temainriktat återspeglar det också ett förhållningssätt. Ett förhållningssätt där ett processinriktat lärande blir synligt. När man använder sig av pedagogisk dokumentation och reflekterar över vilket nästa steg skall bli utvecklas både barn och vuxengruppen.

·         Dokumentationen

Man säkerställer att verksamheten utvecklas framåt och fokuserar på processen.

                                       Bilden är tagen på en förskola ifrån en av våra basgruppsträffar.

Mina reflektioner- en sammanfattning av kursen

·         Konstens roll för samhället

Jag tänker mycket på begrepp som, kreativitet och att få vara kreativ. När man lär ny kunskap är sambandet mellan förmågan att vara kreativ och att lära oerhört intressant. Många forskare menar att lära via sinnena gör att eleven får kunskap på djupet och inte ytan som vid till exempel faktakunskaper. Varför lyfts inte begrepp som kreativitet, fram mer när man pratar om kunskap i skoldebatten. Jag tycker det är sorgligt att man skiljer på vetenskapen och konstens roll i samhället, istället för att se dem som jämställda och lyfta fram de fördelar som man faktiskt får ut av båda.

Inför arbetet med bloggen den 15 December

WORKSHOP- ATT SKAPA EN LJUDKONSTELLATION MED LERA SOM MATERIAL

Jag har tidigare skrivit vikten av och hur mycket det ger att lära tillsammans, att få uttrycka sina tankar och idéer och ”bolla” dessa med andra människors tankar och idéer. Att få omvärdera sina kunskaper och bygga nya eller välja att hålla fast vi sina egna. Det är en härlig känsla men det förutsätter också många saker som till exempel ett öppet klimat, ödmjukhet och nyfikenhet på de andra människorna man samtalar med. Detta har vi funnit i vår basgrupp och detta har verkligen fångats upp i denna kurs tycker jag. Det jag talar om är begrepp som förhållningssätt och bemötande. Det är egenskaper som bara finns där eller inte och det är svåra att sätta ord på. Det är dessa egenskaper som gör att en pedagog blir en bra pedagog. Det är också dessa egenskaper Reggio Emilia filosofin vill förmedla. Ett lärande där kärlek finns…otroligt skört och vackert!

Ett spännande moment i kursen var när vi hade workshop på Hdk, högskolan för konst och design och vi fick arbeta med att skapa i lera utifrån tema ljud. Första momentet var att tillsammans med en kurskamrat skapa olika ljud, med hjälp av föremål, som vi hittat i rummet. Lärarna tog också med en låda med massor av gamla saker det var alltifrån dockor, skedar frigolit, metallburkar mm som vi fick välja något från.

 Malin (min kurskamrat) och jag valde en gren ifrån en plastgran att skapa vårt ljud med. När vi drog med handen mot den blev det ett ”frasande ljud” ganska behagligt och skört. I med att vi var helklass och alla valde olika saker blev övningen ganska lång. Vi satt i en ring på golvet och ljudpresentatörerna stod i mitten. Man fick blunda och forma en lerklump med sina händer i cirka två minuter. När jag hörde ljudet började jag genast associera till olika minnen och känslor. Någon i gruppen berättade också att de såg olika färger när de blundade. Det var som en terapeutisk upplevelse. Ett ljud fick mig att associera till bilkrocken som jag var med om, för några veckor sedan. Ljudet påminde mig om det kraschande ljud, som lät när jag blev påkörd bakifrån och bilrutorna krossades. Jag kommer aldrig glömma den upplevelsen. Ett annat ”prasslande ljud” påminde mig om när jag var ute i sommarstugan på höstpromenad, ljudet av löv under skorna är en härlig upplevelse. Att få chans till att skapa från en känsla är en stark upplevelse och att bara använda hörseln och känseln är ett spännande moment. Jag märkte att jag var mer fokuserad på ”görandet” istället för tanken på att det behövde bli något. Just därför tror Jag tror att denna övning kan vara lyckad att genomföra med elever.

Nästa moment var att sammanställa fyra personers ljudskulpturer till en stor gemensam.  Det var en bra samarbetsövning. När vår grupp byggde upp vår skulptur, såg vi efter ett tag att det blev ett undervattenlandskap. Under tiden som vi byggde ihop delarna växte en berättelse fram.

När workshopen var slut var man verkligen trött i huvudet, det kändes att jag koncentrerat mig mycket och länge. I efterhand kan jag se många pedagogiska moment med denna övning som till exempel att våga lita på sin egen känsla, använda sin fantasi och kreativitet, bättre självförtroende, samarbetsövning, koncentration och att träna på att ta fram sina erfarenheter.  Man tränar också sin finmotorik, sätta ihop många små delar till en stor helhet. Denna övning skall jag prova på den förskola som jag arbetar.

Att arbeta med lera utifrån tema ljud

När vi satte ihop våra ljudskulpturer blev det en spännande undervattensvärld.  

Att skapa utifrån sina känslor och tankar är att skapa på riktigt....

Workshop- att arbeta med lera utifrån tema ljud

Den egna processen...

När jag hörde detta ljud tänkte jag på stål, metallrör och kyla.

Ett regn föll ner...

Ett prasslande ljud...jag minns höstpromenader som man vandrat på kvällen

Inspirerande miljö

Inför blogguppgiften den 15 December

Den pedagogiska miljön - EN KREATIV VERKSTAD

”Rummen kommunicerar något, de bär på en mening och innebörd. Som människa sätts man omedelbart i relation till rummet. Rummet sänder ut signaler likaså dokumentationer på väggen. Rummet talar till barnet, en tanke om vad ett barn är och skall vara och vad som förväntas av barnet, i rummet” (Lenz Taguchi, 1997).

Mina tankar kring uppbyggnaden av en pedagogisk miljö

 Miljön skall vara lockande och fantasifull. Barnen skall självklar vara delaktiga i processen. Genom att observera och diskutera tillsammans med barnen vad som sker i rummet, får man ut mycket fakta. Detta är viktig information som man sedan kan bygga vidare på. På min förskola gjorde vi i höstas, efter att vi observerat barnens olika lekar, en del av rummet till en rymdavdelning. Barnguppen pratade också mycket om Star Wars, vilket är många barnens stora intresse. Detta projekt kommer vi att fortsätta med under våren. I höst har vi arbetat med hur de upplever och tror att rymden kan se ut och vi har också byggt vårt eget solsystem.

”Hur vi pedagoger ordnar miljön på förskolan säger något om vad vi har för uppfattning om förskolans roll, barn och barns lärande” (Lenz-Taguchi,2007:28).

 Det var verkligen intressant att se vad som hände med lekstrukturen, efter att vi hade byggt upp rummet. Leken blev lugnare och barnen fokusera på att bygga med lego till sammans.

När jag besökte Sotenäs förskola och deras fantastiska miljö, blev jag verkligen inspirerad. Alla borde göra studiebesök där! När jag kom in i deras dramarum kände jag hur viktiga barnen var i arbetet. Miljön var utformad som en ”riktig teater” och man ville bara börja gå upp på scenen och göra ett framträdande. Färg, form av möbler och kuriosa var väldigt genomtänkt. Ateljén var också otroligt inbjudande och inspirerande. I ett hörn hade de en vacker sidenfåtölj, där barnen kunde läsa och titta i stora konstböcker, som personalen hade köpt på olika loppisar. Tänk vilken erfarenhet och kunskaper i livet barnen samlar på sig. Det var även rikt av olika material att skapa av. Det var en ateljé att minnas och att lära av.  

I Lenz-Taguchis bok Lyssnadets pedagogik beskriver hon några observationsfrågor för att lättare förstå vilken slags barngrupp man har att arbeta med när man skall arbeta med miljön.

Frågorna är följande:

·         Vad och var leker möts barnen? Var leker/möts barnen inte?

·         Vilka material använder barnen? Vilka material använder barnen inte?

·         Vad pratar barnen om (med varandra/med oss vuxna)?

·         Vad gör mig nyfiken?

Under hösten har jag, efter att ha sett och inspirerats av basgruppens arbetsplatser i dokumentation och miljö, fått nya tankar och idéer och det känns inte lika svårt längre med dokumentationsbiten. Nu känns det snarare roligt, utvecklande och oerhört viktigt.  Jag har även tänkt mer på materialbiten på vår förskola. Vi har skickat ut ett ”tiggarbrev” till föräldrarna, där vi hade en lång lista på saker som vi önskar oss, absolut inget tvång. Resultatet blev att föräldrarna kom med tapetböcker, toarullar, headset, stora klädkartonger, tyger tja allt möjligt. Vi skrev även med i brevet, vikten av att ha många olika material att skapa med i lärandesituationer. Detta för att barnen skall få ett brett register av erfarenheter i materiallära. Det blev ett spännande resultat i vår materialbank. Min dröm är att en dag ha ett stort förråd med alla möjliga skapandematerial dit man kan gå tillsammans med barnen för att hämta det man behöver när man skall skapa nya projekt.

fort. basgruppsträff vid Hammarkullen

På basgruppsträffen i Hammarkullen pratade vi också i om vikten av att ha ett öppet förhållningssätt och ”vänta in ” barnen och låta dem testa olika saker i sin lärandeprocess. Jag tror att många gånger har vi vuxna alldeles för bråttom och en tro på att vi ibland tycks veta vad barnet skall göra eller tänka… farligt, farligt. Detta är något man som pedagog brottas med hela tiden. Att låta barnen få ta tid på sig, för att verkligen kunna vara i nuet och stanna upp i en lärandesituation är viktigt. Vi tog även upp hur viktigt det är att barnet vågar testa sig fram och ”misslyckas” och att det inte är något negativt utan att man snarare ser det som en naturlig del i processen.

Lenz Taguchi menar i boken ” Varför pedagogisk dokumentation” Att möjliggöra för barnet att gå vidare med sina egna tankestrukturer och att få skapa och utveckla alternativa teorier innan de möter våra vetenskapliga godkända teorier, innebär att de får något att sätta i relation till dessa ”sanningar” och att därmed också en möjlighet att överskrida dem i ett framtidsperspektiv (1997:52). För det finns inte alltid bara en rätt sanning…

På föreläsningen, Barns estetiska läroprocesser 111027, menade Tarja Häikiö att man måste lämna ett maktperspektiv som vuxen. För vi som vuxna har alltid tolkningsföreträde. En oerhört viktig tanke, när man beskriver en pedagogs roll menar jag.

Jag har själv börjat experimentera med hur man kan skapa friare dokumentationer, där man ser en lärandeprocess och där tyngdpunkten är på det visuella/ konstnärliga. Jag kan tyvärr inte visa alla här p.g.a att jag inte kan lägga ut bilder på barnen. Nu förstår jag även vikten av att arbeta vidare med dokumentationerna som verktyg. Att låta barnen och kollegiet tillsammans reflektera och diskutera över hur man uppfattar och tolkar dokumentationen för att kunna gå vidare och framförallt för att de skall bli en pedagogisk dokumentation.

Inspirerande miljö

fort. basgruppsträff vid Hammarkullen

fort. basgruppsträff vid Hammarkullen

När jag läser om dokumentationen, förstår jag hur viktigt det faktiskt är som pedagogiskt verktyg. Tidigare har jag använd mig av frågorna – hur - vad och – varför i min dokumentation och kanske missat det viktigaste, vem är dokumentationen avsedd för? Och hur man skall gå vidare så att det blir en pedagogisk dokumentation?

Om dokumentationen är skapad för barnet, behövs det då så mycket text? Jag tänker att en lärandeprocess i bildformat säger mer än hundra ord. Tankar far runt i mitt huvud. Till exempel för vem gör man dokumentationen egentligen? Hur tolkar barnen dokumentationen när de ser den? Och hur kan man utveckla den vidare? Men också tankar som varför är det en självklarhet att vi som pedagoger måste dokumentera, vad sker när barnet istället står bakom kameran? Återigen uppkommer ordet ”makt” och det jag menar är att vi har makt som pedagoger över att välja ut vad man vill lyfta fram i dokumentationen.

”Vi behöver reflektera tillsammans kring den dokumenterande händelsen och sedan använda våra reflektioner som utgångspunkt för hur vi i nästa steg väljer att utmana barnens tankar/…/ den gemensamma tolkningen är oerhört viktig, eftersom min dokumentation av en händelse inte är sanningen/…/Dokumentation är ett medel, men utan dialog sker ingen utveckling. Och i den dialogen är det nödvändigt att också bjuda in barnen. (Åberg, Taguchi, 07:20-21).

Grupparbete i basgrupp 2. Gruppträff den 24 Nov 2011

När vi träffas i basgruppen, händer det något speciellt och med detta speciella menar jag att vi tillsammans skapar en sfär av ett gemensamt utforskande och undersökande. I dessa möten sker ett gemensamt lärande. De är magiska och värda sin vikt i guld. Jag känner att under hösten, som jag har gått kursen, har jag utvecklat mitt ”pedagogiska tänkande” mera. Ett av de mest givande momenten i kursen är när vi träffats i basgrupperna på varandras arbetsplatser. Jag menar att det är skillnad att prata om en plats och försöka återberätta eller att verkligen besöka, se och uppleva den. Att få träffa ”likasinnade” människor och diskutera och vända ut och in på det man är mest intresserad av är spännande och framförallt utvecklande, både för det egna arbetslaget och personligt. Det är just detta som gör att kursen är så givande.

När vi träffades den 24 Nov på en basgruppsträff i hammarkullen, blev jag oerhört inspirerad av dokumentationen som fanns där överallt. Jag fick massor av nya idéer och tankar på hur man kan dokumentera lärandeprocesser och det kändes inte så tungt längre utan snarare – oj vad roligt så kan man ju också göra…

”Pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation” (Lenz- Taguchi, 1998,34).

En mångfald av barngruppens uttryck och avtryck...

Att arbeta demokratiskt i förskolan 2011-11-22

Pia Wiilliams, Ingrid Pramling är verksamma som forskare vid Göteborgs Universitet. De är eniga om att man bör fokusera mer på samlärande i skola och förskola för att främja vårt demokratiska samhälle. Forskarna menar att det blir ett hot mot demokratiseringen om man fokuserar för mycket på det individuella lärandet. De menar att barn bör lära sig att det livslånga lärandet består av både enskilt lärande men också av samlärande.

Som pedagog skapar man möten mellan olika livsvärldar. Det kan vara möten mellan vuxna och barn men också emellan barn och barn. Jag menar att man bör vara medveten om dessa ”möten” alltså skapa dem och även tillåta att de skapas. Barnsyn och människosyn är sammankopplade. Med barnsyn menar jag vilken inställning man som vuxen har till barnet som en person med förmågor, behov och intressen. Med människosyn, det vill säga hur man väljer att bemöta och se andra människor och att vara medveten kring fördomar och ha ett reflekterande förhållningssätt. Att våga ifrågasätta sina egna normer och värderingar.

 I Hillevi Lenz Taguchis bok Lyssnadets pedagogik beskriver hon att i en demokratisk förskola och skola förutsätts det att pedagogerna reflekterar över sina handlingar och är beredda att ompröva dem, dvs etiskt tänkande. Ann Åberg, förskollärare och också författare till boken menar att pedagogers barnsyn blir synligt i hennes/hans sätt att möta barnen varje dag och i alla vardagliga små händelser. Pedagogers barnsyn påverkar hur man förhåller sig till barnen, den barnsyn man har avgör även vilka sidor pedagogen väljer att se hos barnen. ” Jag kan välja en bild av barnet som kompetent och nyfiket och ha en tro på barnets inneboende förmågor och lust till att lära. Men jag kan också möta barnet med en annan bild (Åberg, 2005:59).

Jag tänker på vilken makt man faktiskt har i sitt yrke och hur man skall förvalta den väl. När vi arbetar får barnen själv välja vilken aktivitet de vill under dagen. Man försöker dela upp sig så mycket det går, vilket är vanligt inom förskolekulturen. Är det något barn som vill skapa något särskilt, försöker man få med några fler barn för att kunna gå och göra detta. Jag kan i sådana situationer uppleva att det är svårt att ta hänsyn till varje barns önskemål och behov. Detta gör att man ibland bli frustrerad, för att man har så mycket tankar och funderingar som man skulle vilja göra men som aldrig hinns med.

När vi arbetar temainriktat utgår vi alltid ifrån något barns eller barngruppens intresse.

Det är inte alltid vi väljer att bryta för samling, om man märker att de är inne i leken.

Jag menar att skall man ha samling bör det finnas en tanke bakom, man skall inte göra det för att man alltid har gjort det. 

Men jag kan också tycka att ta barnens reaktioner på allvar bekräfta dem, stödja dem och uppmuntra dem är att arbeta etiskt och demokratiskt. Genom att möta barnen respektfullt är att ge en bild av att de får och kan vara som det är…

 Hur tänker ni kring att arbeta demokratiskt i praktiken på er förskola??

Att se från andra perspektiv...

Påväg hem...genom centralstationen

Konsten och Kärleken...

Jag tänker på att när man arbetar som atelierista utgår man från att se saker ifrån flera olika perspektiv. Att se fördjupning på det som man arbetar med, eller rättare sagt, ha en öppen och nyfiken syn på livet/barnet/människan. Detta förhållningssätt är verkligen intressant och just nu vill jag bara lära mig allt om detta!!

Har beställt boken Den meningssökande människan av Peter Gärdenfors… så nu vill jag bara börja läsa!!

I torsdags på Tarjas föreläsning pratade hon om att det inte är en slump att just vi som sitter här är här. De flesta har någon koppling till det estetiska/konsten. Hon menade att arbeta som atelierista är att stå för kärlek och konst…hmm vackert!!

Jag tyckte det var en intressant ingång. För jag tror att människor som arbetar med mjuka värden i samhället har en oerhört viktig funktion. Allt kan inte bara mätas i tid och pengar. Att införa de estetiska ämnena som verktyg i ett lärande är viktigt. Vi är ganska bra på detta i förskolan redan, men det är svårare i de högre åldrarna. Jag tänker mycket på begrepp som kreativ och vilken betydelse det har i en lärande situation, vad man än gör. Samma som processrelaterat perspektiv. Att se utifrån en process är för mig som att se ett bredare lärande, där barnet är medkonstruktör i sitt eget lärande. Att som vuxen våga släppa på givna ramar och att våga lita på att ”följa” barnet.

Nu när jag går denna kurs håller jag på att omvärdera och skapa en ny struktur, hur jag tänker i min roll som pedagog. Jag forskar och strukturerar upp all kunskap, som jag samlat på mig under utbildningstiden och den kunskap som jag lär mig dagligen i arbetslivet. Det är som att ingå i en process med sig själv… en egen process i sitt lärande genom livet. 



KONSTENS ROLL FÖR LÄRANDET...

När vi var på konsthallen och såg utställningen Pandemonium, blev jag glatt inspirerad av den sydafrikanska konstnären Win Bothas skulptur - installation. Det var intressant att se hur vackert det kunde bli att arbeta med ett så billigt material som frigolit. Återigen blir jag påmind om hur effektfullt det kan bli av olika ljus, i detta fall blåaktigt neonljus. Jag fick en känsla av att vara i en himmel när jag såg de olika skulpturerna. Jag tänkte mycket på kontrasterna i verket. Det hårda trämaterialet kontrat till de mjuka formerna i frigoliten. Men också kontrasten mellan de varma vita och blåa ljuset. Figurerna i skulpturerna var tunga symboler som hästen- som står för frihet, lejonet- som står för makt, ledarskap och det mänskliga…

Att se en samtidsutställning kräver mod och öppet seende. Ett förhållningssätt som man kan koppla till pedagogrollen. Man tar ingenting för givet ingenting är självklart.

Jag skulle gärna se att man uppmärksammade konsten mer i den pedagogiska miljön. För de värden som man har att vinna på att arbeta kring konstbilder är många. Man lär sig alltifrån till att diskutera, analysera och lära sig att tänka i nya banor.

Mångfald är en rikedom…

I fredags skapande vi rymdskepp i ateljén. Syftet med uppgiften var att de skulle få arbeta med olika material och att arbeta med kontrasten mellan vitt och svart.

Först pratade vi om hur rymden kunde se ut och vad man trodde fanns där.. Någon sa svart, lite silvrigt och kallt. Någon annan ville göra rymdskepp. När bildskapandet växte fram berättade barnen högt om sina rymdskepp.

En flicka målade svart, svart, svart och var väldigt fokuserad…jag tänkte sakta men, nej… fast stoppade mig. Valde att lägga fram mer material på bordet istället. När hon var färdig med sitt skapande undrade jag om hon hade lust att berätta hur hon tänkt?

Hon berättade att hon målat rymden sen sa hon där är det bara svart, svart, svart och lite stjärnor. Hon tittade länge på sin bild och man såg att hon var nöjd…Vilken underbart förklaring!

Tänk om jag hade sagt något till henne när jag kände ”men nej..” Vilken tur.

När jag skapar med barnen brukar jag säga. Att vet ni det bästa av allt är att nu får man göra precis som man vill och det finns inget rätt eller fel. Man får skapa utifrån sitt hjärta och det som känns bra, för alla tänker olika. Ett ” mantra” som brukar fungera.

Självklart om man märker att något barn ändå tycker att det är svårt att komma igång får man stötta, ge förslag och inspirera. Sen får barnen själva välja att var i ateljén. Om några barn börjat med att bygga något vill oftast de andra göra samma sak. Vi brukar ta med oss de vi gjort till samlingen så får de barnen som har lust berätta för de andra vad de gjort och då inspirera varandra.

Ateljeristan Vea Vecchi talar om att det finns ett helhetsseende inom den estetiska dimensionen. Ett sätt att inte skilja det kognitiva från det imaginära och att det finns en intensiv relation mellan tingen. Kunskap passeras ofta genom känslorna. Speciellt hos barn och unga/…/ När hela kroppen och sinnena är med behöver kunskapen inte nötas in

(Braxell, 2010:85).

”Fantasi är viktigare är kunskap”- Albert Einstein

Rymden...

Reflektion om barns skapande och min roll som Atelierista i förskolan

När jag tänker på hur det är att arbeta som pedagog och allt man gör i sin vardag, är det ett extremt komplext yrke man har. Alla möten som sker under en dag, alla beslut som skall fattas, all dokumentation som skall göras, föräldrakontakt, kollegiet, scheman, rutiner, mat och gud vet vad… mm.

Men den lilla blick som barnet ger i samförstånd när det märker att det lärt sig något nytt. Den lilla stunden är magisk… och det är väl just detta som gör yrket så otroligt spännande. Jag ser det som en stor lycka och tillgång att faktiskt få chans att vara med och skapa dessa möten till- sammans med barnen.

I fredags var jag i ateljén med fyra barn och målade rymdskepp. Vi håller på att bygga upp ett Star Wars- och teknikrum efter barnens stora intresse av Darth Wader, Bobbo Fett, Luke Skywalker. När jag var mitt i skapande processen, tänkte jag varför gör jag som jag gör??? Varför väljer jag att göra på ett sätt och inte på ett annat. Ofta har jag tre ledord när jag är tillsammans med barnen och dessa är: öppet förhållningssätt, trygghet och respekt. Ett förhållningssätt som oftast fungerar för mig.

Det jag menar med att ha ett öppet förhållningssätt är också att ständigt reflektera över hur, vad och varför man gör som man gör. Att ifrågasätta sig själv. Jag tänker att vi som vuxna ofta har många tankar i huvudet om hur det skall och bör vara, något som ibland tyvärr kan sätta stopp för oss själva och i värsta fall barnet. Därför är det viktigt att vara medveten om detta.



  Professor Gunilla Dahlberg menar att pedagogens arbete handlar om att kunna lyssna, se, låta sig inspireras och lära av de barnen säger och gör, det vill säga, hålla barnets frågor och hypoteser, teorier vid liv (Braxell, 2010:69).



Nossans ljusfestival 1-8 Oktober...

Miljö/ rummets betydelse för lärande möten...

”Miljön på förskolan kan inspirera barnen till gemensamma upptäckter, men miljön kan också omöjliggöra barnens möjligheter att lära tillsammans/…/ Vi bestämmer rummet, men rummet bestämmer också över oss”

                                                            ( Lyssnandets pedagogik, Åberg & Lenz Taguchi, 2007:33).

I Torsdagskväll träffades vår basgrupp på en förskola i Göteborgsområdet. Förskolan hade otroligt inspirerande miljö, både ute och inne. Det var Lotta i vår basgrupp som arbetade där. Hon visade olika material. Vi skapande också själva olika kreativa konstverk!!!.
 Förskolan var levande och ”personlig”. Med personlig menar jag att man som besökare möttes av värme och en yrkesstolthet, för det man arbetar med som förskolepedagog.
När man kom in i de olika miljöerna i rummen blev man sugen på att leka, dramatisera och att skapa. Miljön var väl genomtänkt och såååå inspirerande!!!

Själv tänker jag mycket på hur viktig, den tredje pedagogen är, det vill säga rummet/miljön. Att ”rummet” visar öppenhet, utforskande och är inbjudande. Miljön är så oerhört viktig och någonstans säger det mig, hur miljön är utformat, talar också om det förhållningssätt eller klimat som råder i den kultur som finns på förskolan. Allt detta går hand i hand.

När jag åkte därifrån hade jag fått massor av ny och positiv energi och ännu en gång blivit påkommen av vikten av den kreativa processens betydelse för det lilla barnet och människan i stort….tack för en inspirerande kväll tillsammans med er!!

                                              Tack Lotta för allt du ordnat och fixat med!!!

En kreativkväll i skapandets tecken...

Atelieristans roll i förskolan och mötet med material.

Att arbeta som atelierista är att arbeta mångfaciterat, att ständigt söka nya mål och utmaningar. Men även att fånga upp barnens intresse och bygga vidare, stötta och hjälpa dem till nästa nivå. Det är också viktigt att tillåta sig stanna upp och reflektera över var man är i temat eller projektet. Efter att ha läst Tarjas Häikiös avhandling fick jag en öppnare syn på vad ateljearbete innebär. Att det inte bara behöver vara så hårt fokuserat på att måla, skissa och arbeta med lera, utan istället kan man se det som ett laboratorium, där lärande sker.

Jag har alltid själv skapat och målat så länge jag kan minnas. Har gått olika konstskolor och detta gör att jag har fördelen, att känna mig bekväm med konstmaterial. Materialet i sig ser jag inte som ett hinder. Det som har varit en utmaning för mig är istället, att tillåta mig själv att stanna upp och låta barnen ta ”körkort” i materiallära. Att inte ta för givet att alla känner sig trygga med materialet, vilket inte är fallet. Jag minns ett tillfälle på min gamla praktikplats där en 1,5-åring utforskande lera. Han satt med en klump säkert i 20 min och bara höll i den, smakade på den och delade upp den i olika högar. Vilken lärandesituation det var både för mig och för honom!! Detta är något jag tänker på nu i arbetet tillsammans med barnen.  Att tillåta vissa saker ta tid, att man måste känna sig trygg med materialet innan man kan börja använda det och att det är en del av lärandeprocessen också.

Kreativitetens roll...

Jag tänker mycket på begreppet kreativitet eller att vara kreativ, sambandet mellan förmågan att vara kreativ och att lära. Varför lyfts inte detta begrepp fram mer, när vi pratar om kunskap i skoldebatten. Jag blir ännu en gång påmind över konstens och estetikens roll i samhället. Att man skilt på vetenskapen och konsten istället för att se det som jämställda. Detta gör mig ont…

När man tänker på begreppet kreativitet är det oftast förknippat med konstärliga processer, men så behöver det inte vara. Kreativitetsforskaren Evelina Wahlqvist beskriver begreppet kreativitet som ett förhållningssätt till livet eller viljan att lösa problem. Hon menar att kreativitet inte behöver bygga på något i grunden nytt, utan handlar ofta om att kombinera resurser och kunskaper i nya konstellationer. Jag tänker på att det är precis det vi gör när vi lär.

 Vygotskij menar att allt lärande är kreativt. När jag genomförde mitt ex-jobb valde jag att göra dels en gestaltande del och en skriftlig. Den gestaltande delen var som att göra en inre resa. Jag minns hur rädd jag var över att våga skapa tillit till mitt eget skapande/lärande. Att själv genomgå en kreativprocess är viktigt. Viktigt för att man vet hur det kan kännas att ”våga gå utanför ramarna”. Man får erfarenhet av denna arbetsmetod, erfarenhet som man har användning för när man skall skapar kreativa processer tillsammans med barnen i förskolan.  

Efter Tarjas föreläsning i Torsdags...

Efter Tarjas häikiös föreläsning i torsdags, blev jag så sjukt taggad!!  jag har läst om, Reggio emilia filosofin, tidigare i min utbildning och nu var det som jag blev påmind igen. Jag väcks av tanken att se samband mellan kreativitetens betydelse utifrån ett lärande, samhälls och identitetskapande perspektiv. Att se hur det blir meningskapande för barnet som lär eller för människan i stort, utifrån ett filosofiskt perspektiv. Nu vill jag bra sätta mig ner och läsa all litteratur jag kan komma åt och verkligen förkovra mig i ämnet!!!

 Jag är så glad över att jag har valt rätt yrke, att jag får chans att uppleva alla dessa fantastiska möten med barnen på min förskola varje dag!! Jag är så tacksam över att jag kom in på lärarprogrammet och fått chansen till att gå en spännande utbildning…

All denna ”feel-good” känslan skall jag ta tillvara på och dela med mig till mina kollegor och självklart barnen!!! För att arbeta som pedagog är det bästa som finns!!!

Tankvärt!!

I det obundna hittar man ofta en skön blandning av spontanitetens och påhittighetens fest, av fantasins krumsprång och skapandets tillfredsställelse, av ett lekfullt dansande mellan på låtsas och på riktigt. 
 -Det fria uttrycket, Freinet.

Utsikt från varaslätten...det är något visst med stora fält och öppna ytor...en känsla av frihet infinner sig..=)

Att arbeta projekt/ temainriktat i förskolan.

Att arbeta processinriktat är ett spännande förhållningssätt när man arbetar tillsammans med barnen i förskolan. Det ställs högre krav på oss pedagoger, det blir mer utmaning i vår pedagogiska roll. De roller man självklart har som lärare- elev utifrån ett maktperspektiv faller plötsligt bort och det kan också göra att många kan tycka att det är en jobbig metod att arbeta utifrån, kanske främst i de högre årskurserna. I Tarja Häikiös avhandling, Barns estetiska läroprocess menar Knud Illeris att projektarbete är ett arbetssätt som är deltagarstyrt och problemorienterat, vilket gör att lärarrollen blir mer komplex. Att arbeta temainriktat är arbeta med olika delar i en verksamhet under ett och samma ämne, då det behandlas från olika perspektiv. Jag tänker då också att det blir en större mångfald och fler erfarenheter som barnen får lära under processens gång. Detta kan också göra att man lyckas skapa ett större intresse i barngruppen. Som pedagog i ett temaarbete är man en slags mentor. Man stöttar, lyssnar in, reflekterar, observerar och ger positiv feedback.

Häikiö beskriver fyra olika nivåer av relationsskapande mellan barnet och dess omgivning, som hon använder i projektarbeten:

·         Barnets relation med sina tankar och sina känslor

·         Barnets relation till sin kropp vilken är i kontakt med yttervärlden via sinnen

·         Barnets relation till ting och närutrymmen i den yttre världen som kroppen kan beröra och komma i kontakt med

·         Barnets relation till det omgivande rummet i en vidare bemärkelse

Att lära via den estetiska dimensionen

Som bildpedagog ”brinner” jag för att lära via sinnena. Att lära sig ny kunskap genom upplevelser gör att man lär sig på djupet och de förmågor man tränar upp har man användning för hela livet. Hänvisar återigen till Häikiös avhandling där hon beskriver Deweys sammankoppling av upplevelser, kreativt skapande och kunskapsutveckling: I det skapande arbetet tränas sinnena och dess upplevelser kan sedan användas som referenspunkter i annat lärande. Sinnesträningen befäster kroppens upplevande och kopplar till erfarenheter av omvärlden.

Det finns ännu en anledning till att arbeta mer med estetiken i förskolan/ skolan och det är för hälsan. I dagens samhälle är tempot och klimatet tufft, vilket även kan skapa stor stress, både för vuxna och barn. Det är viktigt att man har en motvikt till allt detta. En motvikt att lära barnen stanna upp och vara i nuet genom att erbjuda kompismassage, röra sig till musikstycke, lyssna på olika ljud…mm.

Att skapa utifrån barnens intresse/Idoler...

På förskolan där jag jobbar, startade vi upp temat: Att skapa datorer utifrån barnens intresse/Idoler.
Syftet med temat var att barnen skulle få synnligöra sina tankar och ideer visuellt, för något som intresserade dem, genom att bygga sin egen laptop i kartong.
Först pratade vi om vad en laptop är för något och hur en den kan se ut. Något barn ville gå till datorn och titta. Ett annat barn kocentrerade sig på tangentbordet med alla knappar med bokstäver och siffror.
De delade med sig av sina erfarenheter och temat blev till ett gemensamt lärande.
Datorernas motiv blev väldigt olika alltifrån Star wars, skor till riddare. En mångfald av barnens tankar synnligjordes utifrån deras olika resultat.

Processinriktat lärande...

Hur kan man lära sig ny kunskap…

När jag tänker på att lära sig ny kunskap, handlar det inte om ”pränta in ” kunskapen för ett prov som man sedan har glömt ett dygn senare, för till vilken nytta. Det är knappast för elevens eller barnets bästa. Den kunskap som man inhämtar är väl meningen att man skall ha användning för hela livet för varför skall man annars lägga kraft på att lära sig den…???

Det finns olika inlärningsmetoder och ett av dem är ett processinriktat lärande, som man faktiskt har med sig resten av livet och kan minnas och reflektera över och ha användning av. Med det menar jag att ett processinriktat lärande är att lära sig kunskap på djupet…

Vad menas då med ett processinriktat lärande?

För mig handlar ett processinriktat lärande om de förhållningssätt som man som pedagog väljer att använda sig av. Man bemöter eleven som en jämställd och ser varje människa som en spännande kunskapskälla. Varje barn/ elev har alltid någonting att tillföra gruppen.

 Att arbeta processinriktat är att inte ha färdiga mallar eller svar. Det är att våga ledas av barngruppen och självklart måste man ha ett syfte och mål men samtidigt vara ”öppen” för nya infallsvinklar.

Att arbeta processinriktat skapar en större förståelse för barnet att se sin egen process och att våga lita och tro på sig själv som en lärande individ.

Man har mycket att vinna på detta förhållningssätt.  Eleven lär sig att vara KREATIV, tänka i nya banor, VÅGA TRO PÅ SIG SJÄLV, experimentera, STÄLLA HYPOTESER, använda sin FANTASI, se en MÅNGFALD av olika tankar och idéer….mm.

                                              

När man sitter i bilen påväg hem...när det börjar mörkna ute...far tankarna iväg...
Ser med spänning på vart denna kurs skall leda mig när jag lär mig ny kunskap. Ny kunskap som jag kan ta med mig och förverkliga och använda i min lärarroll...

                                                 " Att vara lärare är mitt största konstverk"
                                                                                                      -Josef Beuys.

Kursstart ht-2011

Hej alla kurskompisar!
Valet av min bloggtitel " Rita ett lamm åt  mig är du snäll..." är taget ifrån, en av de största barnböckerna genom tiderna enligt mig, Lille Prinsen. Boken är en av de bästa böckerna som jag har läst och har ni inte läst den gör det med engång!! Jag läste den första gången under lärarutbildningen och den fick mig att tänka utanför "ramarna". Det är en poetiskbok som handlar om livet i stort...