Atelieristans roll i förskolan och mötet med material.

Att arbeta som atelierista är att arbeta mångfaciterat, att ständigt söka nya mål och utmaningar. Men även att fånga upp barnens intresse och bygga vidare, stötta och hjälpa dem till nästa nivå. Det är också viktigt att tillåta sig stanna upp och reflektera över var man är i temat eller projektet. Efter att ha läst Tarjas Häikiös avhandling fick jag en öppnare syn på vad ateljearbete innebär. Att det inte bara behöver vara så hårt fokuserat på att måla, skissa och arbeta med lera, utan istället kan man se det som ett laboratorium, där lärande sker.

Jag har alltid själv skapat och målat så länge jag kan minnas. Har gått olika konstskolor och detta gör att jag har fördelen, att känna mig bekväm med konstmaterial. Materialet i sig ser jag inte som ett hinder. Det som har varit en utmaning för mig är istället, att tillåta mig själv att stanna upp och låta barnen ta ”körkort” i materiallära. Att inte ta för givet att alla känner sig trygga med materialet, vilket inte är fallet. Jag minns ett tillfälle på min gamla praktikplats där en 1,5-åring utforskande lera. Han satt med en klump säkert i 20 min och bara höll i den, smakade på den och delade upp den i olika högar. Vilken lärandesituation det var både för mig och för honom!! Detta är något jag tänker på nu i arbetet tillsammans med barnen.  Att tillåta vissa saker ta tid, att man måste känna sig trygg med materialet innan man kan börja använda det och att det är en del av lärandeprocessen också.

Kreativitetens roll...

Jag tänker mycket på begreppet kreativitet eller att vara kreativ, sambandet mellan förmågan att vara kreativ och att lära. Varför lyfts inte detta begrepp fram mer, när vi pratar om kunskap i skoldebatten. Jag blir ännu en gång påmind över konstens och estetikens roll i samhället. Att man skilt på vetenskapen och konsten istället för att se det som jämställda. Detta gör mig ont…

När man tänker på begreppet kreativitet är det oftast förknippat med konstärliga processer, men så behöver det inte vara. Kreativitetsforskaren Evelina Wahlqvist beskriver begreppet kreativitet som ett förhållningssätt till livet eller viljan att lösa problem. Hon menar att kreativitet inte behöver bygga på något i grunden nytt, utan handlar ofta om att kombinera resurser och kunskaper i nya konstellationer. Jag tänker på att det är precis det vi gör när vi lär.

 Vygotskij menar att allt lärande är kreativt. När jag genomförde mitt ex-jobb valde jag att göra dels en gestaltande del och en skriftlig. Den gestaltande delen var som att göra en inre resa. Jag minns hur rädd jag var över att våga skapa tillit till mitt eget skapande/lärande. Att själv genomgå en kreativprocess är viktigt. Viktigt för att man vet hur det kan kännas att ”våga gå utanför ramarna”. Man får erfarenhet av denna arbetsmetod, erfarenhet som man har användning för när man skall skapar kreativa processer tillsammans med barnen i förskolan.  

Efter Tarjas föreläsning i Torsdags...

Efter Tarjas häikiös föreläsning i torsdags, blev jag så sjukt taggad!!  jag har läst om, Reggio emilia filosofin, tidigare i min utbildning och nu var det som jag blev påmind igen. Jag väcks av tanken att se samband mellan kreativitetens betydelse utifrån ett lärande, samhälls och identitetskapande perspektiv. Att se hur det blir meningskapande för barnet som lär eller för människan i stort, utifrån ett filosofiskt perspektiv. Nu vill jag bra sätta mig ner och läsa all litteratur jag kan komma åt och verkligen förkovra mig i ämnet!!!

 Jag är så glad över att jag har valt rätt yrke, att jag får chans att uppleva alla dessa fantastiska möten med barnen på min förskola varje dag!! Jag är så tacksam över att jag kom in på lärarprogrammet och fått chansen till att gå en spännande utbildning…

All denna ”feel-good” känslan skall jag ta tillvara på och dela med mig till mina kollegor och självklart barnen!!! För att arbeta som pedagog är det bästa som finns!!!

Tankvärt!!

I det obundna hittar man ofta en skön blandning av spontanitetens och påhittighetens fest, av fantasins krumsprång och skapandets tillfredsställelse, av ett lekfullt dansande mellan på låtsas och på riktigt. 
 -Det fria uttrycket, Freinet.

Utsikt från varaslätten...det är något visst med stora fält och öppna ytor...en känsla av frihet infinner sig..=)

Att arbeta projekt/ temainriktat i förskolan.

Att arbeta processinriktat är ett spännande förhållningssätt när man arbetar tillsammans med barnen i förskolan. Det ställs högre krav på oss pedagoger, det blir mer utmaning i vår pedagogiska roll. De roller man självklart har som lärare- elev utifrån ett maktperspektiv faller plötsligt bort och det kan också göra att många kan tycka att det är en jobbig metod att arbeta utifrån, kanske främst i de högre årskurserna. I Tarja Häikiös avhandling, Barns estetiska läroprocess menar Knud Illeris att projektarbete är ett arbetssätt som är deltagarstyrt och problemorienterat, vilket gör att lärarrollen blir mer komplex. Att arbeta temainriktat är arbeta med olika delar i en verksamhet under ett och samma ämne, då det behandlas från olika perspektiv. Jag tänker då också att det blir en större mångfald och fler erfarenheter som barnen får lära under processens gång. Detta kan också göra att man lyckas skapa ett större intresse i barngruppen. Som pedagog i ett temaarbete är man en slags mentor. Man stöttar, lyssnar in, reflekterar, observerar och ger positiv feedback.

Häikiö beskriver fyra olika nivåer av relationsskapande mellan barnet och dess omgivning, som hon använder i projektarbeten:

·         Barnets relation med sina tankar och sina känslor

·         Barnets relation till sin kropp vilken är i kontakt med yttervärlden via sinnen

·         Barnets relation till ting och närutrymmen i den yttre världen som kroppen kan beröra och komma i kontakt med

·         Barnets relation till det omgivande rummet i en vidare bemärkelse

Att lära via den estetiska dimensionen

Som bildpedagog ”brinner” jag för att lära via sinnena. Att lära sig ny kunskap genom upplevelser gör att man lär sig på djupet och de förmågor man tränar upp har man användning för hela livet. Hänvisar återigen till Häikiös avhandling där hon beskriver Deweys sammankoppling av upplevelser, kreativt skapande och kunskapsutveckling: I det skapande arbetet tränas sinnena och dess upplevelser kan sedan användas som referenspunkter i annat lärande. Sinnesträningen befäster kroppens upplevande och kopplar till erfarenheter av omvärlden.

Det finns ännu en anledning till att arbeta mer med estetiken i förskolan/ skolan och det är för hälsan. I dagens samhälle är tempot och klimatet tufft, vilket även kan skapa stor stress, både för vuxna och barn. Det är viktigt att man har en motvikt till allt detta. En motvikt att lära barnen stanna upp och vara i nuet genom att erbjuda kompismassage, röra sig till musikstycke, lyssna på olika ljud…mm.

Att skapa utifrån barnens intresse/Idoler...

På förskolan där jag jobbar, startade vi upp temat: Att skapa datorer utifrån barnens intresse/Idoler.
Syftet med temat var att barnen skulle få synnligöra sina tankar och ideer visuellt, för något som intresserade dem, genom att bygga sin egen laptop i kartong.
Först pratade vi om vad en laptop är för något och hur en den kan se ut. Något barn ville gå till datorn och titta. Ett annat barn kocentrerade sig på tangentbordet med alla knappar med bokstäver och siffror.
De delade med sig av sina erfarenheter och temat blev till ett gemensamt lärande.
Datorernas motiv blev väldigt olika alltifrån Star wars, skor till riddare. En mångfald av barnens tankar synnligjordes utifrån deras olika resultat.

Processinriktat lärande...

Hur kan man lära sig ny kunskap…

När jag tänker på att lära sig ny kunskap, handlar det inte om ”pränta in ” kunskapen för ett prov som man sedan har glömt ett dygn senare, för till vilken nytta. Det är knappast för elevens eller barnets bästa. Den kunskap som man inhämtar är väl meningen att man skall ha användning för hela livet för varför skall man annars lägga kraft på att lära sig den…???

Det finns olika inlärningsmetoder och ett av dem är ett processinriktat lärande, som man faktiskt har med sig resten av livet och kan minnas och reflektera över och ha användning av. Med det menar jag att ett processinriktat lärande är att lära sig kunskap på djupet…

Vad menas då med ett processinriktat lärande?

För mig handlar ett processinriktat lärande om de förhållningssätt som man som pedagog väljer att använda sig av. Man bemöter eleven som en jämställd och ser varje människa som en spännande kunskapskälla. Varje barn/ elev har alltid någonting att tillföra gruppen.

 Att arbeta processinriktat är att inte ha färdiga mallar eller svar. Det är att våga ledas av barngruppen och självklart måste man ha ett syfte och mål men samtidigt vara ”öppen” för nya infallsvinklar.

Att arbeta processinriktat skapar en större förståelse för barnet att se sin egen process och att våga lita och tro på sig själv som en lärande individ.

Man har mycket att vinna på detta förhållningssätt.  Eleven lär sig att vara KREATIV, tänka i nya banor, VÅGA TRO PÅ SIG SJÄLV, experimentera, STÄLLA HYPOTESER, använda sin FANTASI, se en MÅNGFALD av olika tankar och idéer….mm.

                                              

När man sitter i bilen påväg hem...när det börjar mörkna ute...far tankarna iväg...
Ser med spänning på vart denna kurs skall leda mig när jag lär mig ny kunskap. Ny kunskap som jag kan ta med mig och förverkliga och använda i min lärarroll...

                                                 " Att vara lärare är mitt största konstverk"
                                                                                                      -Josef Beuys.

Kursstart ht-2011

Hej alla kurskompisar!
Valet av min bloggtitel " Rita ett lamm åt  mig är du snäll..." är taget ifrån, en av de största barnböckerna genom tiderna enligt mig, Lille Prinsen. Boken är en av de bästa böckerna som jag har läst och har ni inte läst den gör det med engång!! Jag läste den första gången under lärarutbildningen och den fick mig att tänka utanför "ramarna". Det är en poetiskbok som handlar om livet i stort...