HUR MAN SKAPAR DET ANALYTISKA ÖGAT...

                        

                Föreläsning: bildarbete i Reggio Emilia av Tarja Häikiö

När jag satt på tåget och blickade ut i mörkret efter denna föreläsningskväll var det med ett leende på läpparna. Återigen förstod jag varför och hur intressant denna filosofi är och hur glad jag är att få chans till att gå denna kurs. Jag kan tänka mig att detta låter som "nonsens" eller "hjärntvättning" då man läser i min blogg hur jag jublar och bara ser positivt på denna kurs. Men jag tycker verkligen att det är så intressant att lära mig nya saker och få nya aha- upplevelser. I kväll var det en sådan aha upplevelse, som jag fick och jag såg kopplingar mellan det som jag lärt mig från lärarutbildningen, kunskap som jag lagrat, och hur det byggs vidare på ny kunskap. Det är saker som jag tänkt på innan och som bara blir självklara... och det är en underbar känsla!

Det som Tarja tog upp på föreläsningen var frågan hur man skapar det analytiska ögat? Varför man som pedagog väljer vissa bilder till sin dokumentation och inte andra, vad utgår man ifrån egentligen? Jag tänker att arbeta med den visuella kunskapen i en urvalsprocess är oerhört viktigt och intressant. Att man har en öppen diskussion i arbetslaget om varför man väljer vissa bilder och inte andra. Återigen har man som vuxen ett företräde och ett maktperspektiv. Det gäller att förvalta det väl och med ödmjukhet. En bild säger mer än tusen ord. Att kunna fånga lärandeprocesser är en utmaning och  en kreativprocess som är rolig!

Tarja berättade om teoretikern och filosofen Roland Barthes. Han skapande begreppet "punctum". Han tolkade bilder av sin mor. Vissa bilder berörde honom mer än andra ungefär som en doft, men vad är det som gör att vissa bilder fastnar. Detta forskade han i.

Jag minns själv när jag var på utställningen ÄTBART på nationalmuseet i Stockholm för säkert 13 år sedan. Det var olika konstverk på maträtter och matkulturer genom tiderna. Det fanns alltifrån renässansmålningar till installationer. Ett av verken var ett bord med massa olika fantasimaträtter. Hela miljön var väldigt inbjudande och som betraktare fick man en känsla av att befinna sig på tebjudning i  Alice i underlandet. Den känslan minns jag än idag...alla har vi säkert en bild eller känsla lagrade i vårt inre och minne.

Tarja tog även upp på seminariet att den estetiska delen inte få gå före den pedagogiska i en dokumentation. Det är en viktig tanke. Hon nämnde också att det som sker när man som pedagog dokumenterar är att återskapa en lärandeprocess i ett projekt eller tema. Hon berättade att Vea Vecci kallar detta "kedjor av händelser" eller som hon själv kallar det "händelsematris". En dokumentation är minnesbilder för att synligöra det osynliga och att hitta en "metanivå" genom att skapa dessa processer. Som pedagog arbetar man med minnesbilder för att komma ihåg vad man gjort och för att återskapa lärandesituationen för barnen, sig själva och föräldrarna. Att använda sig av dokumentation är för mig att kvalitetssäkra det arbete man faktiskt gör.  Det slog mig att det skulle vara givande om man i sin basgrupp tog med olika dokumentationer från sina arbetsplatser och pratade kring dem. Dels för att synligöra för sig själv varför man valt att ta med vissa saker, men även för att få feedback och framför allt för att inspirera varandra.

Filosofen, psykologen och pedagogen Lev Vygotskilj pratade om att se lärandet som en tidslinje, det kulturella minnet.

Dokumentationen handlar om att skapa nuet i denna tidslinje.

Först på tidslinjen finns historia (minnet, sen--- nuet och sen--- framtiden(fantasin)--- och med allt detta skapas det en föreställningsförmåga ( att skapa nytt). Att skapa erfarenheter och lagrande av erfarenheter och att medvetet arbeta med detta, som de gör i Reggio Emilia, fascinerar mig. Detta förhållningsätt och all den materialbank de erbjuder barnen, skapar en större erfarenhet av många olika sätt att lära. Alla dessa upplevelser av lärandesituationer är för mig att medvetet arbeta och skapa kunskap. Det är också att arbeta demokratiskt i praktiken. Plötsligt sätter man ord på det man faktiskt gör även på sin förskola och förstår även varför det känns så rätt... spännande!

Det analytiska ögat. Konstkurs vid Balldersäs-06.